Göteborgsvarvet.

Då var det gjort, det man har haft ångest för i flera månader. GÖTEBORGSVARVET. Jag var himla nervös dagarna innan och drack massor av vatten. På den stora dagen upptäckte jag att jag hade glömt mina löparbyxor hemma i Båstad. Gött! Som tur var hade Patricia ett par som jag kunde låna.

När pappa och jag kom in till stan gick vi till Stadium och köpte en löpartröja till honom. Sen tog vi spårvagnen bort till starten. De var dock väldigt sega så fick ställa mig direkt i min startgrupp och pappa fick lämna in min väska.

Själva loppet kändes bra. Det var segt att springa i Majorna men det var nog för att det var så lång tid kvar. På andra bron ökade jag tempot lite och sprang om många som var trötta. På Östra Hamngatan och på Avenyn stod många nära och kära och hejade och då gick det bra. EFTERÅT DOCK, då gick det utför. Herregud vad jobbigt det var! De sista tre, fyra kilometerna var på ren vilja. Det gick långsammare men det gick fortfarande framåt. Tittar man på mina mellantider gick det väldigt långsamt här. Sluttiden blev 2.04.54. Jag siktade på två timmar men är väldigt nöjd ändå. Jag kom ju i mål för tusan! Pappa vann dock över mig med tio minuter men det gör ingenting. Nu vet jag i alla fall att jag behöver träna mer inför nästa år, för visst anmäler vi oss nästa år igen.

CIAO!

Kommentarer

Här kan du skriva en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0