ANTONIA

Det var en vanlig onsdag i februari. Jag, Patricia, mormor och morfar hade en mysdag på stan med lunch och shopping. Efter att ha tittat ett tag så såg jag någonting som jag fick upp ögonen för. Den hade ju faktiskt varit lite fin att ha på studenten. Trots detta gick vi vidare. Dock kunde jag inte släppa tankarna från den där vita, fina klänningen. När morfar och Patricia storknat och väntade i bilen gick jag och mormor vidare. Jag hade jättesvårt för att hitta någonting och vi pratade om hur bra den där klänningen hade varit. Det tyckte mormor också. Vi gick tillbaka och jag fick på mig den i provrummet. Åh, den var till och med finare på. Bara några minuter senare, efter att jag trocklat av mig den och tagit på mina vanliga kläder, blev den min.

Så gick det till när jag helt spontant hittade min studentklänning.

CIAO!