MIN GUD.


Gårdagens bästa.

Talet, så gick det.

Igår klockan fem i halv tolv blev det klart. Jag hann endast öva på morgonen innan. Klockan halv tio steg vi alla nervösa in till klassrummet. Det fanns endast ånger och pirr i min mage. Vi börjar med lite information och sånt innan det var dags. Till min otur valde han att lotta i vilken ordning vi skulle köra. Lottning är aldrig bra för mig. Så sant som det är sagt, vem ropar han inte upp först? ANTONIA LUNDGREN. ANTONIA FUCKING LUNDGREN, tänkte jag och fick panik och gömde huvudet i bordet. Jag kände hur hjärtat började slå snabbare och snabbare. Man kunde till och med se att mitt bröst flyttade på sig, så nervös blev jag. Stegen upp mot tavlan var inte stabila och jag fick verkligen ångest. Väl däruppe kände jag hur alla tittade på mig sådär jobbigt, jag ville bara sjunka genom golvet. Erik lugnade mig med att om man fick panik och glömde bort allt fick man börja om. Tack gode Gud, tänkte jag och samlade mig. När jag vl börjat prata tänkte jag inte på hur det lät eller vad alla andra tyckte. Jag bara gjorde det.

Sedan var det över inom fem minuter och jag kände hur mitt hjärta slutade dunka. Lättnaden jag kände då är obeskrivlig. Nu i efterhand känns det underbart att jag gjorde det och jag bryr mig inte direkt vad jag får för betyg, bara det är över godkänt.

CIAO!

EN MINUT KVAR AV TALET ATT SKRIVA!



Sådär riktigt fin balfrisyr. Det är ju trots allt en månad och en dag kvar idag.

CIAO!

NATIONELLT PROV.

Jag känner precis det som alla Facebook-uppdateringar säger, PANIK. Talet som jag ska hålla imorgon eller på onsdag (snälla Gud låt mig göra det på onsdag) håller ingen hög kvalitet och är långt ifrån klart. Därför ska jag kämpa vidare i tre timmar, sedan blir jag ivägsläpad på kalas.

CIAO!

JAG LÄMNAR ALLT.

Nu struntar jag i det här. Jag varken vill eller kan skriva klart svenskatalet. Det gick bra ett tag och jag hittade lite flyt men nu är inspirationen borta. Nu känns allt bara jobbigt. Det är i sådana här stunder man går upp och målar naglarna.

CIAO!

this ain't goodbye.

En galen helg. Riktigt bra. Sjukt bra när jag tänker efter.

Jag fick lön för mödan jag lagt ner på Floda IBK Magazine. Nu finns den för alla att läsa och snart även på internet tror jag. Det var dock väldigt pinsamt att ta emot blommor och den färdiga tidningen inför alla människor på Klubbdagen. Sånt är inte riktigt min grej.

Idag väntar städning, fotbollsmatch och pojkvännen min.

CIAO!

innebandytidningen är klar, vilken känsla!


Seize the day med Hoffmaestro på högsta volym.

Jag har suttit ute med medan Viggo har lekt en stund. När jag gick upp och tittade mig i badrumsspegeln är jag helt prickig. Fräknetiden har börjat! Jag blir röd om näsan, fortsatt vit i övriga delar av ansiktet och får fräknar. Det är min sommarbränna det.

Nu ska jag ut igen, springtur väntar.

CIAO!



viggolicious.

Min kära lillebror har fått vattenkoppor, eller vattkoppor som min farmor så fint påpekade att det heter. Hon är bland de bästa människorna som finns.

Förut passade jag Viggo en stund. Vi tittade lite på Barnkanalen och jag somnade. När Karolina sedan hittar en av Viggos traktorer trasig på vardagsrumsmattan säger lillen att det är mitt fel. Vad tusan? Jag trodde att vi var på samma sida. Det tog dock inte lång tid innan han erkände och gav oss sina största valpögon och sa att det inte var meningen.

Jag har hittat min drömklänning. Den ska bli min. Dock är den lite dyr. Okej, väldigt dyr för mig som sa att jag inte ville ha någon speciell balklänning. Plötsligt har jag blivit omvänd och är nu lite besatt. Eller, besatt vet jag inte. Förnekelse är i och för sig en försvarsmekanism så jag vet inte hur mycket ni ska lita på mig där.

Det verkar som om det blir träning i regnet ikvälll. Ända från att jag gick från skolan vid elva har det forsat ner från himlen. Vi som skulle ha jobbig träning idag, nu blir det lite värre.

CIAO!

Porträttbildsuppgift: Patricia


ibracadabra

Jag sitter med studentmössan på huvudet. Vilken känsla! I och för sig ser jag ut som en sjökapten i den men det struntar jag i. Om två månadet kommer jag vara otroligt lycklig på studentdagen.

Nu ska jag fortsätta att dansa runt och vara lycklig.

CIAO!

jag blir aldrig samma.

Nu har jag gjort klart min ansökan till olika högskolor i höst. Högst på listan kom Massmediekunskap följt av Juridik Grundkurs och några andra liknande kurser. Egentligen vill jag verkligen inte plugga men det känns bra att ha en reservplan, med stor betoning på reserv.

Studenten, studenten, studenten. Inbjudingar, balklänning och presenter. Det är mycket sånt just nu. Lite för mycket faktiskt.

Framöver kommer vi att vara lediga på måndagar. Jag upprepar, lediga. Den enda lektionen på måndagar kommer att flyttas till onsdagar. Det kändes jätteonödigt att åka till skolan idag så jag är bara glad. Fast, som en kontrast till det här börjar jag bli allmänt uttråkad. De här timmarna mellan skolan och träningarna tär på mig. Det blir lite för mycket tv och dator. Därför ska jag nu protestera och plugga, något som jag inte gjort på jättelänge. Lars-prov på fredag.

CIAO!

thousand miles apart.

Det där med bloggande prioriteras inte riktigt just nu. Suget finns inte där. Det blir när det blir, kan man säga.

Då var vi klara för Barcelona i augusti, så underbart! För att få råd med detta fyller jag i skrivande stund i min sista ansökan om att få arbeta på Gothia Cup. Nu har jag sökt allt som går, nu är det bara att hålla tummarna.

Annars händer det inte så jättemycket i Antonia Lundgrens liv just nu. Skolan rullar på utan alldeles för mycket att göra och på kvällarna är jag på fotbollsplanen. Nästa helg börjar serien och det kommer bli riktigt roligt.

Imorgon är det en väldigt ansträngande dag i skolan, jag har psykologi mellan 13.10-14.20. Så jobbigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. NOT. Vi får se om det blir en powerwalk eller sovmorgon innan jag börjar.

CIAO!



RSS 2.0