ANTONIA

Just nu sitter jag på pappas kontor ensam och väntar på att mannen ska komma tillbaka från Vårgårda. Lite trevligt sådär att vara själv en stund.

Skoldagen bestod av två lektioner och en två och en halv timmar lång håltimma. För en gångs skull pluggade jag faktiskt och skrev klart min kemirapport från när vi spottade saliv. Det är ingenting jag blickar tillbaka på med glädje så det är skönt att kunna släppa det nu.

Det där Larsprovet som jag missar nästa vecka har jag inte börjat plugga på än. Det kanske jag borde, tänk om han ber mig göra det på måndagen efter. Jag får ta tag i det ikväll. Gör det bara Antonia, inga undanflykter.

Åh, herregud. Jag pratade precis med mig själv i bloggen. Det är sånt som händer väldigt sällan (läs: rätt så ofta egentligen) i real life men aldrig här. Tänk om jag har någon personlighetsstörning? Nej, det är bara något jag inbillar mig. Det har blivit så efter Psykologi B att man har börjat tro att man har olika psykiska sjukdomar. Jag släpper det och fortsätter prata med mig själv, det blir lättare så. Fast bara ibland, för att vara på den säkra sidan. 

Vilket konstigt inlägg det blev nu. Det här är ett sådant inlägg man senare skäms över.

Note to myself: Ha alltid med en tidning eller något när du ska iväg med pappa och fotografera. Han ska alltid besiktiga eller något annat också utan att förvarna. Planera inte in något annat, som att köpa julmust inför morgondagens stora julmusttest. Sådant hinner han inte med.

CIAO!