Goda nyheter
Idag fick jag reda på vad jag kommer få i Foto A och det blev ett MVG. Jag är jätteglad för jag trodde bara att jag skulle få VG men det här var ju helt klart bättre.
Imorgon börjar jag tio i tolv så jag har sovmorgon, härligt! I brist på något att skriva om publicerar jag en novell som jag skrev i ettan. Om jag inte minns helt fel så fick jag ett VG på den men jag kommer inte ihåg om jag var nöjd med den eller inte. Läs om du orkar :)
Krasch! Den gamla glasskålen föll till golvet med en smäll. Uppe på vinden var det fullt med gamla lådor och det luktade instängt. Tapeten på väggarna var blommig och det hängde en smutsig spegel med en guldig ram precis bredvid vindsluckan. Magdalena var där för att leta efter gamla foton från hennes student. Det var inte lätt att se något för där uppe fanns ingen lampa utan det enda ljus hon fick var från fotogenlampan i hennes högra hand. Hon fick leta en stund innan hon hittade en låda med texten “Studenten” på.
Försiktigt öppnade hon den och tittade på sakerna som låg i. Fotoalbumet låg under ett skrynkligt och smutsigt kuvert. På det stod: “Öppnas endast av Magdalena”. Hon öppnade kuvertet och där i låg en lapp. Det var svårt att urskilja bokstäverna för bläcket var utkletat, men hon kände igen sin usla handstil som hon till slut lyckats träna bort. Det här måste hon skrivit precis innan studenten. Rubriken löd: “6 saker jag ska göra innan jag dör”. Plötsligt mindes hon. Hela klassen hade skrivit vad de ville åstadkomma i sina liv på en lista. Hon hade suttit i klassrummet där väggarna var fyllda med tavlor föreställande blommor och fåglar. Tapeten hade varit ljusgrå med röda prickar på som passade till de röda fönsterkarmarna. Rummet hade luktat sommarregn för det hade regnat och hela klassen hade hoppat i vattenpölar under håltimmen, bara för att känna sig som barn igen.
Hon läste listan högt för sig själv några gånger. Det stod att hon och hennes vänner ville resa till tre städer: Buenos Aires, Tokyo och Amsterdam bara för att de alla skilde sig åt väldigt mycket. När hon tänkte efter insåg hon att hon inte varit i någon av de städerna, utan som längst bort hon hade varit på en charterresa till Mallorca som hennes föräldrar hade tvingat med henne på året innan hon skulle börja på gymnasiet. Direkt efter studenten hade hon träffat Jan som avskydde att åka på charter. För mycket pengar för sol som man ändå kan få hemma, sa han. De hade planerat en resa till Köpenhamn en gång när Magdalena var gravid med deras första barn Theo men då hade hans mamma blivit svårt sjuk så de tvingade avboka resan. Sedan hade det bara inte blivit av att de åkt iväg någonstans.
Hon gav ifrån sig en suck och läste vidare. Naiv som hon var hade hon skrivit att hon och hennes syster skulle lära sig rida. När de varit små hade det hängt bilder på hästar över hela deras väggar och varje jul hade de önskat sig en ponny, men aldrig fått någon. Varför var hon inte riktigt säker på men hennes föräldrar hade säkert haft sina skäl.
På vinden var det kallt och därför fick hon leta reda på en extra filt för att inte frysa för mycket. I huset sprang barnen omkring och lekte högljutt. Det var snart dags att börja med middagen, men först ville hon läsa färdigt.
Längst ner på listan kunde hon läsa: “Gifta sig lyckligt”. Hon funderade en stund. Var hennes äktenskap lyckligt? Även om de hade bedårande små barn och deras bröllop hade varit påkostat och pampigt kunde hon inte komma ihåg varför hon egentligen hade gift sig med Jan. Redan som ung hade han varit vresig, stel och haft en liten ölmage som bara växt med åren. En av anledningarna var kanske att han höll vad han lovade. Han lovade att vara henne trogen och att aldrig lämna henne. Det fick henne att tänka på något som stod mitt på pappret: “Flytta till Stockholm och......”. Bara staden Stockholm fick henne att minnas den före detta pojkvännen hon haft under gymnasiet. De skulle båda studera där, han till veterinär och hon till optiker. Han ändrade dock sina planer när han valde att göra slut och åkte dit själv. Det hade krossat Magdalena. Hon behövde någon som höll fast vid det han lovat och det gjorde Jan.
Hon hittade en gammal blyertspenna och tänkte att hon kunde bocka av alla saker som hon gjort men insåg snabbt att hon inte hade uppnått något av det hon ville som ung. Varför hade hon inte det? Tid hade hon sannerligen haft och pengar hade aldrig varit något problem. Hon fick en stor klump i magen. För första gången i sitt liv kände hon sig besviken på sig själv. Med listan i handen tittade hon på den länge och läste den flera gånger långsamt.
Plötsligt slog det henne. På alla punkter stod det att hon skulle göra något med någon, inte själv. Hon skulle resa med vänner, lära sig rida med sin syster och gifta sig med någon. Var det här anledningen till att inget hade uppnåtts, för att det inte var hon som var tvungen att ta tag i det själv? I hela hennes liv hade hon förlitat sig på andra för att slippa ta egna beslut. Hennes liv hade kretsat runt hennes man som arbetat inom militären. Det gjorde att de fick flytta med jämna mellanrum och hon hann sällan lära känna nya vänner. Barnen Theo, Tilda och Malte hade de skaffat endast för att Jan skulle ha en anledning till att slippa tjatandet om att hon också ville arbeta. Barnen var varken vresiga eller stela som sin far utan tvärtom, lekfulla och fyllda av liv. Hon erkände för sig själv att hon inte skulle byta ut sina barn mot något i världen, de var tre saker i hennes liv som hon verkligen lyckats med. När hon var ung trodde hon aldrig att hon skulle kunna älska någon så mycket som hon älskade sina barn. De var solstrålarna som lyste upp hennes annars gråa vardag. Kanske var de anledningen till varför hon stannade kvar hos Jan, för att hon var för rädd att såra dem. Men bara för att hon hade dem betydde ju inte det att de inte kunde åka utomlands, lära sig rida eller bo i Stockholm. Det var dags att låta barnen åka på sin första semester utomlands och lämna Jan hemma. Tidigare hade det varit han som fått fatta alla beslut men så skulle det inte fortsätta. Den här listan hade fått henne att inse att det bara är hon själv som kan leva sitt liv som hon vill.
Hon vecklade ihop listan och la tillbaka den i kuvertet, tog fotoalbumet och stängde lådan. Hon gick ner för trappan och stängde luckan. Det var dags att börja en ny epok i sitt liv, på hennes eget sätt.
Imorgon börjar jag tio i tolv så jag har sovmorgon, härligt! I brist på något att skriva om publicerar jag en novell som jag skrev i ettan. Om jag inte minns helt fel så fick jag ett VG på den men jag kommer inte ihåg om jag var nöjd med den eller inte. Läs om du orkar :)
“6 saker jag ska göra innan jag dör”
Krasch! Den gamla glasskålen föll till golvet med en smäll. Uppe på vinden var det fullt med gamla lådor och det luktade instängt. Tapeten på väggarna var blommig och det hängde en smutsig spegel med en guldig ram precis bredvid vindsluckan. Magdalena var där för att leta efter gamla foton från hennes student. Det var inte lätt att se något för där uppe fanns ingen lampa utan det enda ljus hon fick var från fotogenlampan i hennes högra hand. Hon fick leta en stund innan hon hittade en låda med texten “Studenten” på.
Försiktigt öppnade hon den och tittade på sakerna som låg i. Fotoalbumet låg under ett skrynkligt och smutsigt kuvert. På det stod: “Öppnas endast av Magdalena”. Hon öppnade kuvertet och där i låg en lapp. Det var svårt att urskilja bokstäverna för bläcket var utkletat, men hon kände igen sin usla handstil som hon till slut lyckats träna bort. Det här måste hon skrivit precis innan studenten. Rubriken löd: “6 saker jag ska göra innan jag dör”. Plötsligt mindes hon. Hela klassen hade skrivit vad de ville åstadkomma i sina liv på en lista. Hon hade suttit i klassrummet där väggarna var fyllda med tavlor föreställande blommor och fåglar. Tapeten hade varit ljusgrå med röda prickar på som passade till de röda fönsterkarmarna. Rummet hade luktat sommarregn för det hade regnat och hela klassen hade hoppat i vattenpölar under håltimmen, bara för att känna sig som barn igen.
Hon läste listan högt för sig själv några gånger. Det stod att hon och hennes vänner ville resa till tre städer: Buenos Aires, Tokyo och Amsterdam bara för att de alla skilde sig åt väldigt mycket. När hon tänkte efter insåg hon att hon inte varit i någon av de städerna, utan som längst bort hon hade varit på en charterresa till Mallorca som hennes föräldrar hade tvingat med henne på året innan hon skulle börja på gymnasiet. Direkt efter studenten hade hon träffat Jan som avskydde att åka på charter. För mycket pengar för sol som man ändå kan få hemma, sa han. De hade planerat en resa till Köpenhamn en gång när Magdalena var gravid med deras första barn Theo men då hade hans mamma blivit svårt sjuk så de tvingade avboka resan. Sedan hade det bara inte blivit av att de åkt iväg någonstans.
Hon gav ifrån sig en suck och läste vidare. Naiv som hon var hade hon skrivit att hon och hennes syster skulle lära sig rida. När de varit små hade det hängt bilder på hästar över hela deras väggar och varje jul hade de önskat sig en ponny, men aldrig fått någon. Varför var hon inte riktigt säker på men hennes föräldrar hade säkert haft sina skäl.
På vinden var det kallt och därför fick hon leta reda på en extra filt för att inte frysa för mycket. I huset sprang barnen omkring och lekte högljutt. Det var snart dags att börja med middagen, men först ville hon läsa färdigt.
Längst ner på listan kunde hon läsa: “Gifta sig lyckligt”. Hon funderade en stund. Var hennes äktenskap lyckligt? Även om de hade bedårande små barn och deras bröllop hade varit påkostat och pampigt kunde hon inte komma ihåg varför hon egentligen hade gift sig med Jan. Redan som ung hade han varit vresig, stel och haft en liten ölmage som bara växt med åren. En av anledningarna var kanske att han höll vad han lovade. Han lovade att vara henne trogen och att aldrig lämna henne. Det fick henne att tänka på något som stod mitt på pappret: “Flytta till Stockholm och......”. Bara staden Stockholm fick henne att minnas den före detta pojkvännen hon haft under gymnasiet. De skulle båda studera där, han till veterinär och hon till optiker. Han ändrade dock sina planer när han valde att göra slut och åkte dit själv. Det hade krossat Magdalena. Hon behövde någon som höll fast vid det han lovat och det gjorde Jan.
Hon hittade en gammal blyertspenna och tänkte att hon kunde bocka av alla saker som hon gjort men insåg snabbt att hon inte hade uppnått något av det hon ville som ung. Varför hade hon inte det? Tid hade hon sannerligen haft och pengar hade aldrig varit något problem. Hon fick en stor klump i magen. För första gången i sitt liv kände hon sig besviken på sig själv. Med listan i handen tittade hon på den länge och läste den flera gånger långsamt.
Plötsligt slog det henne. På alla punkter stod det att hon skulle göra något med någon, inte själv. Hon skulle resa med vänner, lära sig rida med sin syster och gifta sig med någon. Var det här anledningen till att inget hade uppnåtts, för att det inte var hon som var tvungen att ta tag i det själv? I hela hennes liv hade hon förlitat sig på andra för att slippa ta egna beslut. Hennes liv hade kretsat runt hennes man som arbetat inom militären. Det gjorde att de fick flytta med jämna mellanrum och hon hann sällan lära känna nya vänner. Barnen Theo, Tilda och Malte hade de skaffat endast för att Jan skulle ha en anledning till att slippa tjatandet om att hon också ville arbeta. Barnen var varken vresiga eller stela som sin far utan tvärtom, lekfulla och fyllda av liv. Hon erkände för sig själv att hon inte skulle byta ut sina barn mot något i världen, de var tre saker i hennes liv som hon verkligen lyckats med. När hon var ung trodde hon aldrig att hon skulle kunna älska någon så mycket som hon älskade sina barn. De var solstrålarna som lyste upp hennes annars gråa vardag. Kanske var de anledningen till varför hon stannade kvar hos Jan, för att hon var för rädd att såra dem. Men bara för att hon hade dem betydde ju inte det att de inte kunde åka utomlands, lära sig rida eller bo i Stockholm. Det var dags att låta barnen åka på sin första semester utomlands och lämna Jan hemma. Tidigare hade det varit han som fått fatta alla beslut men så skulle det inte fortsätta. Den här listan hade fått henne att inse att det bara är hon själv som kan leva sitt liv som hon vill.
Hon vecklade ihop listan och la tillbaka den i kuvertet, tog fotoalbumet och stängde lådan. Hon gick ner för trappan och stängde luckan. Det var dags att börja en ny epok i sitt liv, på hennes eget sätt.
Kommentarer
Postat av: tovis
vad braaaa den vaaar =D=D=D !
Trackback
